Friday, 30 November 2018

”Scripted violence” eller ”Manus-våld”: hur kodad retorik hetsar till attack

”Scripted violence” eller ”Manus-våld”: hur kodad retorik hetsar till attack 

”Liberala” ledarskribenter som attackerar en annan tidnings liberala journalistik. Självutnämnda ”folkjournalister” som sprider falska nyheter. ”Etikexperter” som urholkar medmänskligheten för utsatta människor och förlägger ansvaret på offren. 

Alla dessa har gemensamt att de använder sig av kodad retorik som präglas av vad Rut Wodak (2015) kallar för ”kalkylerad ambivalens”, att uttrycka något så pass tydligt och otydligt på samma gång att de alltid kan skylla ifrån sig allt ansvar eller all kännedom. Att de alltid kan hävda, ”men det var ju inte så jag menade”, att de alltid kan vända på sina egna argument. 

De säger att den andra tidningens syn på Sveriges politik är motbjudande. 
De ser ett ”nyhetsvärde” i att rykten går om ett inställt Luciatåg i en svensk småstad. 
De menar att det är sak samma att visa barmhärtighet för en tiggare som att färga sina ögonbryn – tiggaren får skylla sig själv. 

Sedan attackeras den andra tidningens chefredaktör, först i en ursinnig ohämmad mobb på nätet, sedan i verkligheten. Sedan attackeras en rektor för ett rykte som inte stämmer och behöver sjukskriva sig. Sedan dödas en hemlös tiggare av barn i ett ”pojkstreck” som ”råkade” gå för långt. Listan kan göras mycket längre. 

I en dynamik som går från den kodade retoriken till hatet på sociala medier online till fysiska angrepp offline ser vi nu hur ”manusvåldet” brer ut sig som en metod i Sveriges politiska klimat. 

I princip går teorin om ”scripted violence” ut på att det idag har blivit överflödigt att på retorikens nivå direkt uppmana till våld. Ledare, ledarskribenter, ”experter” har 
skapat en lyhörd publik (nätmobben, extremisternas berömda ”svans”) för vilken det räcker att höra antydningar om, omskrivningar och kodord för fienden för att skrida till verket. Hjältar vet vilka skurkar som skall dödas. Förr kom våldet som ett brev på posten, idag som en Tweet på nätet: ”Den som sår vind, skördar storm”. 

Det är kärnan i Chip Berlets “Heroes Know Which Villains to KillHow Coded Rhetoric Incites Scripted Violence” “Heroes Know Which Villains to Kill - How Coded Rhetoric Incites Scripted Violence” som redan publicerades 2014. Retoriken om “de andra” som kan skuldbeläggas, som kan göras till syndabockar för att vårt samhälle (och dess fetischartat omhuldade "kultur" eller "traditioner") förstörs behöver bara upprepas tillräckligt drastiskt, tillräckligt högt, tillräckligt ofta och länge tills dess de döda kropparna från den skuldbelagda gruppen kan räknas.


Kärnan i detta är ”konstitutiv retorik”, den som konstituerar ett narrativ ram, en så kallad ”frame” inom vilken problemen adresseras med ett språkspel som innehåller tydliga svart-och-vitt-beskrivningar, apokalyptiska hotscenarion och demoniska fiendebilder. Språkspelet etablerar verklighetsuppfattningen, ordet blir lätt till handling. I den kodade retoriken – som istället för att vara extremistisk och öppen är dubbeltydig och talar med två tungor – adresseras åhörarna och bekräftas i sin redan sedan tidigare tillrättalagda världsbild i en ständigt fördjupande cirkel som skapar mening. 

Manusvåldet säger allt som behöver sägas, resten uppfylls av villiga hantlangare: nätmobben, våldsverkarna, terroristen. 

Referenser: